Många hinder och prövningar väntar kvinnor som strävar efter ledarposter. Jemen är inget undantag. En grupp kvinnor i huvudstaden Sanaa har därför, enligt tidningen Yemen Observer, tagit initiativ till en kampanj. Målet är en miljon underskrifter till stöd för att kvinnor utses att kandidera i parlamentsvalet 2011.
Det första parlamentsvalet i landet hölls efter Jemens självständighetsdag den 22 maj 1990. Ingen kvinna valdes in. 1997 blev två kvinnor invalda, en av dem omvaldes 2003.
Arbetsgruppen ”Kvinnor i valet 2011” har lanserades på flera håll i landet och undersöker vilka strategier som kan få framstående kvinnor att vilja ställa upp och vad som kan få väljare att rösta in kvinnor.
Khadeeja Andullah al-Khatri, i det styrande partiet General People’s Congress verkställande utskott, säger att kvinnor innehar femton procent av posterna i partiet.
Stiftelsen för kulturell utveckling, The Cultural development program foundation, har sedan 2007 arbetat på att bilda en brett sammansatt påtryckargrupp vars uppgift är att säkra parlamentsplatser för kvinnor i valet 2011, antingen genom en lagändring som kvoterar platser för kvinnor eller genom att partierna tvingas sätta upp kvinnor på sina vallistor.
Ett råd bestående av kvinnliga advokater och aktivister bildades i maj 2009 för att juridiskt arbeta för kvinnor i parlamentet och stödja dem som kandiderar.
En orsak till den låga kvinnorepresentationen i politiken är att partierna har få kvinnliga medlemmar och ännu färre tänkbara kandidater, skriver The Yemen Parliament Watch Project.
Förutom politiska, ekonomiska och sociala problem, finns en stark tradition mot kvinnor i politiken. Dessutom är analfabetismen särskilt utbredd bland kvinnor.
En kvinna som vill kandidera och ge sig in i politiken måste inte bara ta sig igenom den nästan totala manliga dominansen i det politiska ledarskapet, utan också få sin familjs, sina släktingars och sina grannars välsignelse. Det gör det betydligt svårare för en kvinna än för en man att komma in i de inre cirklarna.
Efter varje val anklagar de politiska partierna varandra för att förbise och marginalisera kvinnor, men i verkligheten är de alla tveksamma eller direkt motvilliga till att låta kvinnor kandidera.
Det första parlamentsvalet i landet hölls efter Jemens självständighetsdag den 22 maj 1990. Ingen kvinna valdes in. 1997 blev två kvinnor invalda, en av dem omvaldes 2003.
Arbetsgruppen ”Kvinnor i valet 2011” har lanserades på flera håll i landet och undersöker vilka strategier som kan få framstående kvinnor att vilja ställa upp och vad som kan få väljare att rösta in kvinnor.
Khadeeja Andullah al-Khatri, i det styrande partiet General People’s Congress verkställande utskott, säger att kvinnor innehar femton procent av posterna i partiet.
Stiftelsen för kulturell utveckling, The Cultural development program foundation, har sedan 2007 arbetat på att bilda en brett sammansatt påtryckargrupp vars uppgift är att säkra parlamentsplatser för kvinnor i valet 2011, antingen genom en lagändring som kvoterar platser för kvinnor eller genom att partierna tvingas sätta upp kvinnor på sina vallistor.
Ett råd bestående av kvinnliga advokater och aktivister bildades i maj 2009 för att juridiskt arbeta för kvinnor i parlamentet och stödja dem som kandiderar.
En orsak till den låga kvinnorepresentationen i politiken är att partierna har få kvinnliga medlemmar och ännu färre tänkbara kandidater, skriver The Yemen Parliament Watch Project.
Förutom politiska, ekonomiska och sociala problem, finns en stark tradition mot kvinnor i politiken. Dessutom är analfabetismen särskilt utbredd bland kvinnor.
En kvinna som vill kandidera och ge sig in i politiken måste inte bara ta sig igenom den nästan totala manliga dominansen i det politiska ledarskapet, utan också få sin familjs, sina släktingars och sina grannars välsignelse. Det gör det betydligt svårare för en kvinna än för en man att komma in i de inre cirklarna.
Efter varje val anklagar de politiska partierna varandra för att förbise och marginalisera kvinnor, men i verkligheten är de alla tveksamma eller direkt motvilliga till att låta kvinnor kandidera.