Amnesty Press om årsmötet 2006 i Göteborg
Den sista dagen på Amnestys årsmötet 2012
avslutades med ett seminarie där demokratiaktivisterna Kamal al-Labwani,
från Syrien, och jemenfödda Hana Al-Khamri svarade på frågor om
aktivism i Syrien och Jemen.
Kamal al-Labwani är grundare av det
syriska oppositionspartiet Liberal Democratic Union. I över ett
årtionde satt han fängslad på grund av sina politiska åsikter. När han i
höstas frigavs fick han politisk asyl i Sverige och arbetar nu heltid
med att hjälpa oppositionen i landet och det kommande arbetet med att
skapa ett nytt Syrien.
Hana Al-Khamri är något så ovanligt
som en kvinnlig journalist från Jemen. Efter att ha kämpat i år mot
fördomar i Saudiarabien och Jemen hamnade hon via Danmark i Sverige och
jobbar nu som kolumnist på Svenska Dagbladet.
Kamal al-Labwani & Hana Al-Khamri.
Jemen har likt många andra länder i
regionen genomgått flera samhällsomvälvande händelser på 1900-talet
utan att ens snudda vid att bli demokratiskt. Från kungadöme till koloni
och sedan till diktatur. Den senaste decennierna har flera
inbördeskrig mellan landets norra och södra delar utspelats och 1990
blev landet en samlad republik under president Ali Abdullah Saleh, som
innan dess ledde Nordjemen sedan 1978. Syrien har likt Jemen gått från
att vara kolonialiserat till att bli en diktatur. 1970 tog Hafez
al-Assad makten i en oblodig militärkupp. År 200 lämnades makten över
till sonen Bashar al-Assad. Bådaregimerna har bemött protesterna med
våld och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. I Jemen har Ali
Abdullah Saleh avgått och lämnat makten till sin vicepresident Abd Rabu
Mansur Hadi. Ett maktöverlåtande som inte medfört några demokratiska
reformer och inte stillat människors krav på ett nytt Jemen. I Syrien
vägrar Bashar al-Assad att avgå vilket, tillsammans med världssamfundets
oförmåga att agera, gör att landet allt mer närmar sig ett fullskaligt
inbördeskrig som hitintills krävt uppskattningsvis 10 000 människors
liv.
Seminariet leddes av Amnestys kampanjsamordnare, Katarina Bergehed som ställde frågorna.
Hur startade revolutionen i era länder?
- Den startade i mars 2011 fast det
har egentligen pågått en revolution i Syrien ända sedan Baathpartiets
fick makten men förtrycket har varit så hårt att oppositionen inte
lyckats organisera sig. I och med att tekniken utvecklats och sociala
medier vuxit sig starkare så har också oppositionen gjort det och därför
tror jag att vi har lyckats resa oss, berättade Kamal al-Labwani
- I början av 2011 försökte
president Ali Abdullah Saleh genomföra en rad odemokratiska
konstitutionella förändringar som bland annat skulle tillåta honom att
överlåta makten till sin son. Reformerna blev för mycket för människorna
och när en aktivist i Tunisien satte eld på sig själv tändes en gnista
bland människorna i Jemen. I Jemen har vi inte lyckats dra samma nytta
av ny teknik och sociala medier som Syrien har gjort. Det finns knappt
någon tillgång till internet och elen är bara påslagen ett par timmar om
dagen. Istället har aktivisterna använt mobiltelefoner och SMS, sade
Hana Al-Khamri.
Är protesterna inte bara en revolution för demokrati och politiska rättigheter utan även en revolution mot patriarkatet?
- Ja det tror jag, det var ju
kvinnor som startade protesterna. Många i Jemen är analfabeter och
kvinnorna som samlades på Change Square började utbilda varandra, vilket
kan ses som en revolution i sig. I takt med att oppositionen har växt
har också de islamistiska grupperna, med sin syn på kvinnan, fått mer
utrymme vilket kan ha tvingat tillbaka de kvinnliga aktivisterna en
aning, berättade Hana Al-Khamri.
- Det som händer i Syrien är en
revolt mot diktaturen och om den lyckas tror jag också att det per
automatik medföljer en kvinnlig revolution. Alla är aktivister i den
syriska revolutionen, oavsett kön. Det finns kvinnor som är med och
leder det oppositionella arbetet men tyvärr inte tillräckligt många i
SNC, Syriens nationella råd, och det måste vi förändra. Sedan måste vi
se till att kvinnor blir delaktiga i det kommande lagstiftande arbetet,
sade Kamal al-Labwani.
Vad bör aktivister utanför Jemen och Syrien göra för att hjälpa till och vad kan vi lära oss av ert arbete?
- Vi vill att ni sätter press på
era regeringar för varje gång en resolution från FN:s säkerhetsråd
skjuts upp så dödas tusentals människor. Dessutom att ni fortsätter att
uppmärksamma Syrien i media och hjälper flyktingar. Sedan kommer Syrien
behöva hjälp med att anamma de mänskliga rättigheterna som aldrig haft
något starkt fäste i landet, sade Kamal al-Labwani.
- Aktivisterna i Jemen behöver bli
hörda, omvärlden måste lyssna på dem så att de känner stöd och orkar
hålla gnistan vid liv. Det är kreativiteten och engagemanget som som
aktivisterna i Jemen kan dela med sig av, se bara på den här videon, berättade Hana Al-Khamri och avslutade seminariet med att spela upp en videon som ungdomsaktivister gjort.
Tex: Jacob Bomgren
Foto: Annie Beckman
No comments:
Post a Comment