Därför får kvinnorna i Saudiarabien köra bil

Har den saudiske kungen blivit feminist, eller hur ska man förklara de reformer som gett Saudiarabiens kvinnor vissa friheter? Bortom slagorden fortsätter emellertid förtrycket av kvinnor, vilket tyder på att reformerna framför allt är motiverade av ekonomiska kalkyler och internt maktspel. 

Häromveckan tog Saudiarabien plats i FN:s kvinnokommission, trots den stora kontrovers som omgärdade beslutet förra året. Den senaste tiden har också nyheter om reformer i Saudiarabien uppmärksammats i medier över hela världen, särskilt de förändringar som rör kvinnors ställning i landet. Ett av de beslut som hyllats är avskaffandet av förbudet för kvinnor att köra bil.

Hur kommer det sig att den saudiska kungen, Salman bin Abdul Aziz, plötsligt accepterar att kvinnor får köra bil och monterar ned flera andra hinder för kvinnors aktiva deltagande? Det var just kung Salman som för 28 år sedan, då som borgmästare i Riyadh, gav order om hårda straff mot de kvinnor som genomfört den allra första demonstrationen för kvinnors rätt att köra bil i Saudiarabien. Regimen fortsätter dessutom att tysta, fängsla och tvinga kvinnorättsaktivister, varav många har kämpat för de reformer som nu genomförs, att gå i exil.

Det är med andra ord inte särskilt troligt att kung Salman eller hans kronprins Mohammed bin Salman plötsligt har blivit feminister, så vilka motiv ligger bakom den senaste tidens snabba förändringar? För att finna svaret är det viktigt att titta närmare på det saudiska kungahusets förhållande till de som debatterar kvinnors rättigheter i landet, framför allt de kvinnliga debattörerna.

Saudiarabien är en absolut monarki. Kungen är statschef, regeringschef, högste befälhavare i armén och ledare för nationalförsamlingen (Majlis Al-Shura). Kungen utser ministrarna i regeringen och medlemmarna i nationalförsamlingen. Genom ett system av belöningar till dem som visar lojalitet mot regimen och dess ideologi, liksom hårda straff mot dem som vågar trotsa kungahuset eller rådande samhällsnormer, försöker regimen kontrollera samhället.

Kvinnor i Saudiarabien är juridiskt omyndiga. De måste få tillåtelse av sina manliga förmyndare för att gifta sig, arbeta eller resa utomlands.

De som debatterar mot kvinnors rättigheter utgör en heterogen grupp som interagerar med den saudiska regimen på olika sätt. Vissa är direkt sponsrade av kungahuset och arbetar inom systemet. De tillhör samhällets elit och har privilegierade positioner inom utbildningsväsendet, statskontrollerade institutioner och medier där de sprider regimens åsikter. De ger sitt helhjärtade stöd till regimens ideologi och bidrar på ett effektivt sätt till att tysta aktivister som kritiserar makten. Ett argument som de ofta framför är att samhället inte är redo för förändringar.

Det finns även kvinnliga debattörer som stöder staten och kampanjar mot att kvinnor ska få utökade rättigheter. Dessa tillhör ofta medelklassen och drivs av en fosterländsk nationalism i kombination med religiösa motiv. Ett exempel på initiativ som dessa chauvinistiska debattörer tagit är kampanjen ”Min manliga förmyndare vet vad som är bäst för mig”.

Saudiarabien domineras av wahhabismen, en ultraortodox tolkning av islam som uppmuntrar till en mycket traditionell och konservativ roll för kvinnor i samhället. Många debattörer baserar sin retorik på den wahhabitiska doktrinen vilken de ser som den absoluta sanningen när det gäller vilken moral som bör råda i samhället. De djupt religiösa debattörerna har högljutt protesterat mot att kvinnor ska få rätt att köra bil och kritiserar ofta FN:s konvention som syftar till att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor, eftersom de anser att jämställdhet splittrar familjen. De kritiserar aldrig kungahuset och har

Hdärför stöd från mäktiga personer inom regimen. I stället riktar de sin ilska mot vad de kallar ”liberala grisar” som vill befria de saudiska kvinnorna.

Dessa debattörer får direkt eller indirekt stöd av det saudiska kungahuset eftersom de tjänar regimens agenda: fullständig kontroll över vilka rättigheter kvinnor ska garanteras. Det starka stödet till de debattörer som är mot utökade rättigheter för kvinnor visar att det saudiska kungahuset inte eftersträvar jämställdhet.

Trots att det inte finns någon folklig representation på politisk nivå, och inte heller något självständigt civilsamhälle, förekommer det emellertid även röster som vill stärka kvinnors rättigheter. De har bland annat samlat in och lämnat över namnunderskrifter till kungen med krav på att kvinnor ska tillåtas köra bil. En annan kampanj syftade till att avskaffa det manliga förmyndarskapssystemet. Initiativtagarna har utsatts för smutskastningskampanjer, förlorat sina jobb och dömts till hårda fängelsestraff. Resultatet är att många som vågat utmana det patriarkala systemet tystats.

Liksom i alla diktaturer och totalitära system finns det revolutionära saudier som vill skapa radikal förändring – en övergång från absolut monarki till ett mer demokratiskt styrelseskick. Att yttra sådana åsikter är förenat med livsfara och regimen straffar den som vågar trotsa kungahuset med mycket hårda straff. De har antingen dödats, fängslats eller tvingats i exil och fått sina pass indragna.

Den saudiska kungen och hans kronprins är alltså inte några jämställdhetsförespråkare. Regimen vägrar att belöna eller erkänna kvinnorättsaktivister som kämpat för grundläggande rättigheter under decennier. Det som hände Aziza Al-yousef – en av de ledande kvinnorättsaktivisterna i Saudiarabien – när kungahuset i september förra året offentliggjorde att kvinnor ska tillåtas att köra bil utgör ett målande exempel på detta. Al-yousef, som kämpat för kvinnors rätt att köra bil sedan 90-talet, blev uppringd av det kungliga rådet (Al-Diwan Al-Malaki) strax innan nyheten offentliggjordes och förbjöds att kommentera frågan. Al-yousef tvingades att tyst se på när kungen och hans kronprins under parollen ”Kung Salman står upp för kvinnorna” proklamerade att körförbudet för kvinnor upphör. Det hade varit förenat med stora risker för Al-yousef om hon trotsat regimen och kommenterat den reform hon så länge kämpat för.

Att den saudiska regimen känner sig hotad av röster som vill mobilisera samhället för att stärka kvinnors ställning

Tär tydligt. Kungahusets förhållningssätt till de som debatterar kvinnornas ställning i landet kan sammanfattas med den italienske diktatorn Benito Mussolinis slagord ”Allt inom staten, ingenting utanför staten, ingenting mot staten”. Regimen låter inte kvinnorättsaktivister som arbetar för långtgående förändringar verka fritt. Kungahuset vill säkerställa att kvinnofrågor förblir under dess kontroll. Rättigheter beviljas av den patriarkala kungen när han så önskar, inte när det krävs av några aktivister.

Med detta som bakgrund är det uppenbart att det som nu pågår i Saudiarabien inte handlar om genuina reformer i syfte att stärka kvinnors rättigheter. Förändringarna som nu genomförs har andra motiv.

Kung Salman kom till makten 2015 som den sjunde monarken sedan kungahuset etablerades 1932. Hans trontillträde har präglats av ekonomiska utmaningar till följd av fallande oljepriser, vilket allvarligt har påverkat monarkins möjlighet att i vanlig ordning köpa sig legitimitet. I åratal har kungahuset distribuerat skattefri social välfärd till invånarna och i gengäld krävt lojalitet och blind lydnad.

Genom att ta bort några hinder för kvinnors aktiva deltagande, som körförbudet, vill kungahuset få ut fler saudiska kvinnor på arbetsmarknaden. Idag arbetar bara 12 procent av kvinnorna. Syftet är att minska de ekonomiska utmaningarna i landet och skydda kungahusets legitimitet som vilar på skattefri välfärd för folket.

Därtill har dramatiska förändringar ägt rum inom det saudiska kungahuset de senaste åren. Den yngste sonen till den nuvarande kungen, 32-årige Mohammed bin Salman, har hoppat över successionsordningen och utnämnt sig själv till kronprins vilket skapat en djupgående strid om makten inom kungafamiljen. Enligt amerikansk underrättelsetjänst har kronprinsen satt sin egen mor under husarrest då han fruktar att hon ska motsätta sig maktövertagandet. Maktkampen har gjort kvinnornas situation till en bricka i ett politiskt spel som Mohammed bin Salman använder både för att vinna de ungas sympati i Saudiarabien samt för att bygga nära relationer med världsledare och garantera deras stöd. På detta sätt stärker han sin ställning och befäster sin makt.

Till skillnad från manliga aktivister i Saudiarabien kämpar landets kvinnliga aktivister både mot ett totalitärt politiskt system och mot ett patriarkalt samhälle som håller dem tillbaka. Den saudiska regimen varken erkänner eller involverar kvinnorättsaktivister när landet nu genomför reformer för att förbättra kvinnors ställning. I stället reserverar sig kungahuset rätten att vara den enda uttolkaren av kvinnors och samhällets behov. Landet har gång på gång missbrukat sitt internationella och ekonomiska inflytande för att pressa FN och världens länder till att acceptera kvinnors underordnade ställning i Saudiarabien. Det är därför osannolikt att ett medlemskap i FN:s kvinnokommission kommer att medverka till ökad jämställdhet i landet.

Med det sagt är det positivt för de saudiska kvinnornas ställning att de nu får utökade, om än fortfarande mycket begränsade, rättigheter. Men det är viktigt att förstå att förändringarna kom till stånd efter ekonomiska nedgångar och internt maktspel – samt framför allt att de tjänar den totalitära regimens intressen. Den stora utmaningen för kvinnorättsaktivister i Saudiarabien är nu att säkra de här positiva förändringarna och försöka driva fram ytterligare reformer.

Till sommaren kommer saudiska kvinnor äntligen kunna sätta sig bakom ratten utan rädsla för repressalier. Men körkort till trots – de förblir omyndiga. Det råder alltjämt könsapartheid i Saudiarabien och så länge det manliga förmyndarskapet inte avskaffas är och förblir kvinnor andra klassens medborgare.

Hana Al-Khamri
Mellanösternanalytiker med fokus på Jemen och Saudi­arabien, uppvuxen och tidigare verksam som journalist i Saudiarabien, sedan 2011 ­bosatt i Sverige

This piece was published at SvD