Många hinder och prövningar väntar kvinnor som strävar efter ledarposter. Jemen är inget undantag. En grupp kvinnor i huvudstaden Sanaa har därför, enligt tidningen Yemen Observer, tagit initiativ till en kampanj. Målet är en miljon underskrifter till stöd för att kvinnor utses att kandidera i parlamentsvalet 2011.
Det första parlamentsvalet i landet hölls efter Jemens självständighetsdag den 22 maj 1990. Ingen kvinna valdes in. 1997 blev två kvinnor invalda, en av dem omvaldes 2003.
Arbetsgruppen ”Kvinnor i valet 2011” har lanserades på flera håll i landet och undersöker vilka strategier som kan få framstående kvinnor att vilja ställa upp och vad som kan få väljare att rösta in kvinnor.
Khadeeja Andullah al-Khatri, i det styrande partiet General People’s Congress verkställande utskott, säger att kvinnor innehar femton procent av posterna i partiet.
Stiftelsen för kulturell utveckling, The Cultural development program foundation, har sedan 2007 arbetat på att bilda en brett sammansatt påtryckargrupp vars uppgift är att säkra parlamentsplatser för kvinnor i valet 2011, antingen genom en lagändring som kvoterar platser för kvinnor eller genom att partierna tvingas sätta upp kvinnor på sina vallistor.
Ett råd bestående av kvinnliga advokater och aktivister bildades i maj 2009 för att juridiskt arbeta för kvinnor i parlamentet och stödja dem som kandiderar.
En orsak till den låga kvinnorepresentationen i politiken är att partierna har få kvinnliga medlemmar och ännu färre tänkbara kandidater, skriver The Yemen Parliament Watch Project.
Förutom politiska, ekonomiska och sociala problem, finns en stark tradition mot kvinnor i politiken. Dessutom är analfabetismen särskilt utbredd bland kvinnor.
En kvinna som vill kandidera och ge sig in i politiken måste inte bara ta sig igenom den nästan totala manliga dominansen i det politiska ledarskapet, utan också få sin familjs, sina släktingars och sina grannars välsignelse. Det gör det betydligt svårare för en kvinna än för en man att komma in i de inre cirklarna.
Efter varje val anklagar de politiska partierna varandra för att förbise och marginalisera kvinnor, men i verkligheten är de alla tveksamma eller direkt motvilliga till att låta kvinnor kandidera.
Det första parlamentsvalet i landet hölls efter Jemens självständighetsdag den 22 maj 1990. Ingen kvinna valdes in. 1997 blev två kvinnor invalda, en av dem omvaldes 2003.
Arbetsgruppen ”Kvinnor i valet 2011” har lanserades på flera håll i landet och undersöker vilka strategier som kan få framstående kvinnor att vilja ställa upp och vad som kan få väljare att rösta in kvinnor.
Khadeeja Andullah al-Khatri, i det styrande partiet General People’s Congress verkställande utskott, säger att kvinnor innehar femton procent av posterna i partiet.
Stiftelsen för kulturell utveckling, The Cultural development program foundation, har sedan 2007 arbetat på att bilda en brett sammansatt påtryckargrupp vars uppgift är att säkra parlamentsplatser för kvinnor i valet 2011, antingen genom en lagändring som kvoterar platser för kvinnor eller genom att partierna tvingas sätta upp kvinnor på sina vallistor.
Ett råd bestående av kvinnliga advokater och aktivister bildades i maj 2009 för att juridiskt arbeta för kvinnor i parlamentet och stödja dem som kandiderar.
En orsak till den låga kvinnorepresentationen i politiken är att partierna har få kvinnliga medlemmar och ännu färre tänkbara kandidater, skriver The Yemen Parliament Watch Project.
Förutom politiska, ekonomiska och sociala problem, finns en stark tradition mot kvinnor i politiken. Dessutom är analfabetismen särskilt utbredd bland kvinnor.
En kvinna som vill kandidera och ge sig in i politiken måste inte bara ta sig igenom den nästan totala manliga dominansen i det politiska ledarskapet, utan också få sin familjs, sina släktingars och sina grannars välsignelse. Det gör det betydligt svårare för en kvinna än för en man att komma in i de inre cirklarna.
Efter varje val anklagar de politiska partierna varandra för att förbise och marginalisera kvinnor, men i verkligheten är de alla tveksamma eller direkt motvilliga till att låta kvinnor kandidera.

Mai Yacoub Kaloti has been a reporter with Al–Quds newspaper
for almost a year. The 25-year-old Palestinian says she chose her
field “to open up minds and reveal the truth about what’s happeningâ€
in her part of the world. Kaloti chose the print journalism field
despite her father’s wish for her to be an accountant. Now she proudly
signs her “full name†to every story and says that he is just as
proud of her bylines. When people tell her women shouldn’t work in war
zones, she says it’s her job and that she intends to do it right.
“Women in the Middle East are just like all women on earth: they
deserve respect, love, and care. They work in different fields, defend
their country with pen and weapon, raise children with a sense of
responsibility and good manners.â€
30-year
old Mozn Hassan is the Founder and a member of the Board of Directors
for Nazra for Feminist Studies in Cairo, Egypt. While most of her time
is spent partnering with local and international organizations in
promoting women’s rights, she also answers “nonstop questions from
neighbors, colleagues and even the guard of [her] building†about why
she is unmarried, why she travels abroad alone, and why she chooses to
live in an apartment with her sister rather than her parents. “As an
Egyptian feminist I see customs and culture here which govern the
mentality of Egyptians. The hardest obstacle we face is that most
Egyptian men are occupied by patriarchal ideas.†Still, she fights on.
“I think this field is one of the most sensitive and important issues
that must be tackled openly and critically in my country. The issues of
women’s rights opens lots of discussion on all of society’s
problems, and in my opinion it is impossible to reform our society
without tackling gender issues.â€
Muna
Samawi is a 25-year-old Program Officer working for the Freedom House
organization in Amman, Jordan. After earning a Bachelor’s degree at
Marianne
Nagui Hanna is a producer at a large news support corporation in Egypt.
The 29-year-old describes herself as a “news junkie†who works 14
hours a day in this field she loves. She says her work environment is
multicultural and multinational, but that managers tend to assign field
missions to men, and has been told “it wouldn’t be cost-effective
sending one woman with a team of men, being that she’d need a room to
herself instead of sharing.†She takes it in stride and says she
wishes the world knew that women in the Middle East “can actually
achieve things. We are not all backward housewives from the Middle Ages.
We do live in the Middle East in very tough circumstances, in a culture
that doesn’t hold much respect to women and considers them second-class
citizens, yet we are able to successfully work and gain respect. We
don’t ride camels, we don’t live in tents .. and for sure, the harem is
no more.†In her bit of spare time, Hanna maintains her blog
22-year
Hana Al-Khamri is a Yemeni woman from Saudi Arabia living in Denmark to
study journalism. Her passion has pushed her to study in another
country, due to laws and social pressure. “It is illegal for women to
study journalism,†she says of her choice to leave Saudi Arabia.
“Second there is a huge social pressure to marry and quit working.
Third, I often faced hostility (writing for the ‘women’s section’
of the paper there), especially from older conservative men. I have been
refused entry to press conferences only because of my gender. Fourth, I
am dependent on men for transportation since I am not allowed to drive a
car. And finally, media in Saudi Arabia is under strict government
control and censorship, and when you are as open-minded and openmouthed
as I am, you are bound to get in trouble.†In her opinion, it is
tradition, not religion, that oppresses women in the Middle East, and
though her career choice is one not supported by her government, she
calls her path in line with God’s will. “My faith is a liberator,
not oppressor. I can change my community through my pen,†she says.
Shawna
Kenney is an author, freelance journalist and creative writing
instructor. Her essays appear in numerous anthologies while her articles
and photography have been featured in the Florida Review, Juxtapoz,
Swindle Magazine, Veg News, the Indy Star, Transworld Skateboarding, and
Alternative Press, among others. She also serves as the Language Editor
of 





