- Vi är förvissade om att den här politiken inte avspeglar det svenska folkets verkliga önskningar.
Alltsedan Tunisiens diktator Ben Ali föll i januari 2011 har regeringar i väst talat om sitt stöd för demokratin i arabvärlden. Den svenska regeringen är inget undantag. Den har lyft fram svenskt demokratibistånd och kommunikationsteknologi och bjudit in unga aktivister till konferenser och seminarier om de sociala mediernas roll i den arabiska våren. Men handlingar betyder mer än ord, och för många av de som hoppas på demokratisk förändring i arabvärlden utgör den svenska regeringens agerande ett stort svek. Vi blev ledsna när vi hörde att Sveriges vapenexport mer än fyrdubblats på senare år, samtidigt som en växande andel gick till auktoritära regimer. Vi blev ännu mer besvikna när den svenska vapenexporten till arabiska diktaturer fortsatte att öka under 2011, ett år då vanliga medborgare från Marocko till Syrien och Bahrain höjde sina röster och riskerade sina liv i kampen för demokrati och rättvisa.
Men inget går upp mot vår bestörtning när vi fick veta att Sverige inte bara beväpnar diktaturer, utan också aktivt hjälper regimen i Saudiarabien att stärka sin militära kapacitet genom att bidra till byggandet av en avancerad vapenfabrik.
För många av oss representerar Saudiarabien det symboliska hjärtat i den arabiska kontrarevolutionen. För ett år sedan skickades till och med trupper från Saudiarabien till Bahrain för att hjälpa till att krossa det folkliga upproret där. Som en absolut monarki, där kvinnor förtrycks och grundläggande mänskliga rättigheter nekas medborgarna, har Saudiarabien inget intresse av att tillåta demokratisk förändring, varken internt eller i regionen.
Det är naivt att tro att den här sortens samarbete inte gynnar och stärker regimen i dess kamp för att hejda den arabiska våren och tysta all opposition mot dess styre.
Detsamma gäller allt militärt samarbete med auktoritära stater; när människor har gett sig ut på gatorna och krävt demokrati i länder som Egypten, Jemen och Syrien har de i slutändan alltid konfronterats av regimernas väpnade arm, som är de styrande eliternas sista försvarslinje.
Vi är förvissade om att den här politiken inte avspeglar det svenska folkets verkliga önskningar. Vi tror uppriktigt att de inte skulle låta sitt land beväpna och stödja auktoritära regimer om de hade fullständig information om regeringens agerande.
Ett slut på den politiken skulle inte bara vara en viktig solidaritetshandling med demokratiska krafter i arabvärlden – det skulle också vara ett litet men symboliskt steg mot en annan världsordning, där demokrati, solidaritet och mänsklig värdighet betyder mer än ekonomiska och geopolitiska intressen.
MADAWI AL-RASHEED
Saudiarabien, professor i socialantropologi på King's College i London
HANA AL-KHAMRI
Jemen, journalist
ABDULHADI KHALAF
Bahrain, lektor i sociologi på Lunds universitet
HABIBA MOHSEN
Egypten, statsvetare och demokratiaktivist
SAYED MOHAMED ALAWI
Bahrain, human rights activist
JABER ZAIN
Komittén Stöd den syriska revolutionen
PER BJÖRKLUND
Nätverket Solidaritet med Egypten
ANNA EK
ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-svek-mot-kampen-for-demokrati_6986291.svd