FN-sanktioner mot Saleh krävs

Hana Al-Khamri är Jemenfödd journalist

Allt sedan Jemens arabiska republik etablerades 1962 har samtliga landets ledare blivit mördade eller störtats genom militärkupper. Alla utom den sluge, nyligen avsatte presidenten Ali Abdullah Saleh.

 

Den manipulativa Saleh lyckades genom listiga strategier styra Jemen under tre decennier. Trots att han officiellt lämnade makten i höstas är hans inflytande i landet alltjämt enormt. Den överenskommelse om maktöverlämning i Jemen som Gulfstaternas föbund, GCC, med internationellt stöd medlade fram i november förra året ger Saleh juridisk immunitet och fördelar hälften av den politiska makten till oppositionen och hälften till Salehs parti.

Överenskommelsen om maktöverlämning innehåller tre centrala delar: arbetet med att ta fram ett utkast till en ny konstitution, en nationell dialog för försoning, samt omstrukturering av armén. Arbetet leds av Salehs tidigare vicepresident Abdrabuh Mansur Hadi, som nyligen valdes till president i ”demokratiska” val där Hadi var den ende kandidaten jemeniterna kunde rösta på.
Den nödvändiga maktöverlämningen, som så desperat behövs för att få ett slut på den politiska turbulensen, möts av starka hinder.

Det är naivt att tro att man från en dag till en annan kan göra slut på ett tre decennier långt styre. Saleh lyckades under sina 33 år vid makten cementera ett starkt inflytande över alla viktiga organ och hans släktingar sitter fortfarande på många av landets viktigaste poster.

Salehs starka inflytande är fortfarande det största hindret mot att kunna bygga ett nytt, demokratiskt Jemen. När Hadi nyligen försökte omstrukturera armén och peta några av Salehs kusiner från sina positioner vägrade de avgå och anhängare till Saleh hindrade deras efterträdare från att komma in på sina kontor. Saleh styr sina anhängare på plats i Sanaa.

Demonstranterna på Change Square kräver att den korrupta eliten, som berikar sig på bekostnad av denna stapplande och till ruinens brant fattiga stat, lämnar ifrån sig all sin makt.
Överenskommelsen som GCC förhandlade fram exkluderar ungdomsrörelserna, separatiströrelsen i södra Jemen samt shiarebellerna i norr och är på lång sikt dömd att misslyckas.

För att Jemen ska kunna navigera fram mellan det politiska minfält som Saleh skapat är det oerhört viktigt att FN:s säkerhetsråd beslutar om riktade sanktioner mot Saleh och hans familj, samt att de ställs inför rätta för de allvarliga brott de begått mot Jemens folk. Annars står Hadi och interimsregeringen maktlösa inför uppgiften att upprätthålla säkerhet och samtidigt avskeda de politiker och militärer som missbrukar sin makt.

Det är bättre att förebygga än att bota. Det internationella samfundet måsta arbeta för att påverka utvecklingen i Jemen positivt. Annars kommer landet att utvecklas till ännu en ”failedstate” och liksom Somalia utgöra ett hot mot den globala säkerheten.

Ambassadören tiger

Hittills har Saudiarabiens ambassadör legat lågt om den svenska vapenexporten till landet. I sin första intervju hyllar han den civila och militära relationen mellan länderna, men vägrar att kommentera den svenska debatten om vapenaffärer med diktaturen.

  

I söndags kunde SvD berätta att Sveriges militärattaché i Saudiarabien hjälper svenska företag att sälja försvarsutrustning till diktaturens inrikesministerium och nationalgardet, ökända för övergrepp.

Ambassadören Abdulrahman al-Gadaia vill inte kommentera den svenska debatten om vapenexporten till kungariket – en debatt som kretsar kring synen på Saudiarabien som en diktatur som kränker mänskliga rättig- heter.

–Det är en intern svensk fråga. Debatten som förs mellan oppositionen och regeringen rör svensk lagstiftning. Vi, från den saudiska regeringens sida, har inget med denna helsvenska diskussion att göra, säger Abdulrahman al-Gadaia till SvD.

–Kungariket Saudiarabien är ett fredligt land som under hela sin historia aldrig har startat ett krig mot ett annat land.

Samarbetet mellan Sverige och Saudiarabien går tillbaka till slutet av 1950-talet. Handels- utbytet uppgick 2010–2011 till 12 miljarder kronor, enligt saudiska ambassadkällor. I dagsläget läser även 120 saudiska studenter – män och kvinnor – till läkare eller sjuksköterskor i Sverige.

Ambassadören, som har varit fyra år i Sverige, betonar att hans land inte har gjort några misstag eller överskridit några lagar. Han understryker att utbytet ligger i Sveriges intresse.

–Vi betraktar Sverige som en vän och ett effektivt land. Vi uppskattar också Sveriges måttfulla utrikespolitik liksom dess syn på mänskliga rättigheter. Vi har stor respekt för Sveriges bistånd till länder i nöd. Sammantaget har är våra relationer stadigt växande.

Ambassadör Abdulrahman al-Gadaia förnekar att Sveriges radios avslöjande i mars om planerna på att bygga en vapen- fabrik skulle ha haft någon negativ inverkan på relationerna mellan de båda länderna. Han pekar på att utrikesminister Carl Bildt i riksdagen förklarat att det är viktigt för Sveriges trovärdighet att ingångna avtal hålls:

–Vi betraktar Sverige som en vän och vi samarbetar med Sverige på olika sätt i fråga om kultur, hälsa, handel och även på det militära området. Men det finns ingen vapenfabrik, varken nu eller tidigare, säger al-Gadaia.

–Vi har inget att dölja.

Detta har hänt

Qatar: från en liten ökennation till ett mäktig regional maktcentra

Hana Al-Khamri

Ett litet arabiskt kungadöme spelade fram till den arabiska våren en avgörande roll i att dämpa konflikter i Mellanöstern. Denna oljeproducerande stat agerade snabbt när de arabiska upproren
inleddes och har sedan dess spelat en viktig roll genom att delta i den NATO-ledda interventionen i Libyen och stödja sanktioner mot Syrien. Nu anklagas det lilla landet för att stödja islamister i
regionen.

Kungadömet är Qatar. Landet som förvandlats från en liten ökennation till ett mäktig regional maktcentra som vann den prestigefyllda kampen över London om att arrangera fotbolls-VM 2022.

Qatar styrs sedan 1995 av prins Hammid bin Khalif al-Thani som avsatte sin fader från tronen genom en oblodig kupp medan denne var på semester i Schweiz.- Sedan dess har vi gått igenom enorma politiska förändringar, säger en diplomat från Qatars utrikesdepartement mot löfte om att få vara anonym eftersom han inte har tillåtelse att tala med media.

Qatar har utvecklat nära relationer med de flesta politiska maktcentra från Washington till Teheran.
Landet har nära kontakter Hamas, Hezbollah och Israel, och till helt nyligen med regimen i Syrien. Numera stödjer Qatar den syriska oppositionen. Nyligen erbjöd de sig att facilitera förhandlingar
om konflikten mellan talibanerna och USA i Afghanistan, genom att tillåta talibanerna att öppna ett officiellt kontor i huvudstaden Doha.

Qatar har den senaste tiden stått värd för ett imponerande antal stora konferenser och med
varierande resultat medierat interna konflikter i Palestina, Yemen och Sudan. Qatars mest lyckosamma försök att mediera konflikter hittills skedde i Libanon 2008. Qatar spelade en
viktig roll när den libanesiska regeringen och den Hezbollah-ledda oppositionen slöt fred och de libanesiska fraktionerna formade en nationell enighetsregering. Många experter menade då att
det varit enkelt för Doha att nå en lösning på konflikten eftersom de hade inflytande över alla fraktioner.

Men det finns dem som menar att Qatar spelar ett högt spel. Omar Al-Hasan, direktören för the
Gulf Center for Strategic studies i Kairo, tror att kungadömet försöker ta på sig en för stor politisk
kostym. - Att blanda sig andra länders angelägenheter kommer att slå tillbaka mot Qatar, säger han över
telefon från sitt kontor i Kairo.

Grunden för Qatars nya politiska och ekonomiska inflytande är de enorma gas- och oljetillgångarna
landet besitter. I Qatar finns världens tredje största gasfyndigheter. Landet har endast 400 000 invånare, men bebos av ytterligare 1,5 miljoner gästarbetare. Qatar har världens högsta inkomst per
capita.

- Naturresurserna ger Qatar möjlighet att ge generöst finansiellt stöd till olika grupper i regionen.
Men det är viktigt att lyfta fram Al Jazeeras roll, som ger Qatar nödvändigt internationellt
erkänande. Nyhetskanalen kontrolleras av emiren och tjänar statens intressen, hävdar Omar Al-
Hasan.

Bedömare anser att det maktvacuum som uppstått efter att de mäktigaste arabländerna Egypten och
Saudiarabien fått interna problem, har skapat möjligheter för Qatar att stärka sin roll i regionen. Den amerikanska militärbasen ”Al Udeid”, som etablerades i Qatar 2003, anses vara den viktigaste
flygbasen i hela Mellanöstern och många tror att Doha ser den militära amerikanska närvaron i
landet som ett viktigt skydd mot landets grannar.

Kungadömet har sedan den arabiska våren fört en allt mer aggressiv utrikespolitik. Landet stödde
deltog i NATO:s militära intervention i Libyen och det finns starka bevis för att Qatar stödde det väpnade upproret mot Khadaffi med bland annat vapen. Qatar har ivrigt förespråkat sanktioner mot
Assads regim i Syrien och tros av många underblåsa den syriska revolutionen bakom kulisserna.

Egyptiska demokratiaktivister menar att Qatar har stött de konservativa islamister som kallas
Salafister och hjälpt dem få en stark ställning i Egypten.- Vi är chockade över vilka enorma resurser Salafisterna har tillgång till. De har till och med startat en egen tv-kanal och alla vet om att det är Qatar som finansierar deras rörelse, säger Samar Yehia,
aktivist från Kairo under ett besök i Stockholm där hon deltog vid ett feministiskt forum.

Diplomaten vid Qatars utrikesdepartement ger dock en helt annan bild. - Vi har fått ett rykte om att vara en neutral aktör som inte är del av Mellanösterns konflikter. Vi vill
stabilisera regionen och skydda oss själva och våra investeringar från konsekvenserna av konflikter, säger diplomaten som vill vara anonym.

Det är vida känt Qatar erbjudit en fristad åt en rad framstående politiska islamister från hela världen.
Ett exempel är den välkända egyptiska tv-imamen Yusuf al-Qaradawi som numera lever i Qatar
och har ett eget program på Al Jazeera som heter ”Sharia och livet”. Hamasledaren Khaled Mashaal är ett annat exempel, liksom den libyska imamen Al al-Sallabi, som just återvänt till sitt
hemland från sin tillflyktsort i Qatar.- Vi har igen politisk agenda. Vi hotar ingen och har inga strategiska intressen. Därför har vi fått en unik position som medlare vid kriser, betonar diplomaten från Qatar.

Diplomater från väst har sagt till den brittiska tidningen the Guardian att Qatar kringgår
internationella överenskommelser för att stärka sin egen agenda. ”Det finns en känsla att Qatar har stött vissa individer med pengar” sade källan till den brittiska tidningen.

Många salafister represeterar en tolkning av islam som liknar den wahhabitiska tolkningstraditionen
som de flesta qatarier följer. - Qatar kan inte verka ensamt, de måste samarbeta med sina grannländer. Annars kommer Qatar att
bli isolerade regionen, varnar Omar Al-Hasan från Gulf Center for strategic studies in Cairo.

Kunngadömet har en advisory coucil, vars medlemmar utnämns av prinsen. Det finns inget parlament och inga politiska partier. Precis som kungarna i marocko och Jordanie, utlyste prinsen
politiska reformer när den arabiska våren bröt ut. Från och med 2013 kommer därför 30 av de 45 platserna till Qatars advisory council att väljas av folket.

Frågan är om Qatars förhållningssätt till den arabiska våren kan riskera att destabilisera Qatars traditionellt balanserande roll? Kanske håller Qatar helt på att lägga om sin politiska kurs? Beror
stödet till islamisterna på att Qatar räknar med att islamisterna kommer att bli den nästa stora politiska spelaren i Mellanöstern?

Diplomaten i Qatar vägrar att svara på dessa frågor. Omar Al-Hasan från Gulf Center for strategic studies in Cairo tror att Qatar slagit in på en farlig väg.- Qatar kan inte esamt möte kosekvensera av deras äventyrliga utrikespolitik. Den nya policyn
kommer att slå tillbaka mot dem, tror han.

Dom chockar Marocko

 

Hana Al-Khamri

Den arabiska vårens vindar nådde Marocko för ett år sedan. Den kungliga familjen reagerade snabbt med reformer i ett försök att undvika större protester, vilket till stor del tycks ha lyckats. Men fängelsedomen mot rapparen El-Haqed chockar landets människorättsorganisationer.

 

Den marockanska varianten av den arabiska våren är känd som 20 februari-rörelsen. Inspirerad av protesterna i Tunisien och Egypten krävde denna nationella proteströrelse att monarkin friger alla politiska fångar. Krav ställdes också på social rättvisa, frihet och ett stopp för korruptionen.
Kung Mohammed VI som suttit på tronen sedan 1999, då han efterträdde sin far, svarade med ett uttalande i en tv-intervju i mars förra året. Där erbjöd han sig att trimma sina befogenheter enligt en konstitutionell reform som vann överväldigande stöd i en folkomröstning i juli.

Reformerna stärkte parlamentets roll på olika sätt. Premiärministern, som tidigare valdes fritt av kungen, ska nu väljas från det största partiet. Premiärministern ska leda regeringen, i stället för som tidigare kungen, och kan upplösa parlamentets underhus och utlysa nyval. Kungen behöll dock makten över landets säkerhets- och utrikespolitik, universiteten samt allt som gäller religionen.

– Parterna enades om att religionen skulle styras av kungen. Vad detta innebär i praktiken är att han kan bli en påve med kraft, eftersom han också kontrollerar armén. De resterande sakfrågorna är styrda av regeringen, säger Rahma Bourquia, sociologiprofessor vid Mohammed V-universitetet i Marocko.

Till skillnad från upproren i Egypten och Tunisien ställdes det inga krav i Marocko på att störta de styrande – den kungliga familjen.
– Monarkin är accepterad i samhället kulturellt och historiskt, varken det moderata islamistiska partiet eller vänsterpartiet vill avskaffa monarkin, säger Rahma Bourquia.
Monarkin är mycket populär, särskilt för dem som bor på landsbygden, enligt Bourquia. Kungens reformförslag fick också stöd av 98 procent av rösterna i den folkomröstning som genomfördes.
I november hölls parlamentsval där det islamistiska partiet Rättvise- och utvecklingspartiet, PJD, vann stort. Partiet säger sig hämta inspiration från det turkiska Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP.
PJD undvek att fokusera på frågor om alkohol och huvuddukar för kvinnor, samtidigt som man avfärdade den turkiska modellen av sekularisering, berättar Bourquia.

I en intervju med den Londonbaserade arabiska tidningen al-Quds al-Arabi lovade den nya regeringens kommunikationsminister, Mustapha Khalfi, från islamistiska PJD, att pressfrihet och även konstnärlig frihet garanteras konstitutionellt i Marocko. Men nu frågar sig många i Marocko hur det egentligen är med den saken.

Den 24-årige rapparen El-Haqed, eller Mouad Belrhouate som han egentligen heter, har gjort sig känd för att kritisera Marockos kungahus, korruptionen och bristerna i landets rättssystem.
I fredags dömdes han till ett års fängelse för att i en låt ha förolämpat statsanställda.
Detta har chockat lokala människorättsorganisationer, som nu ifrågasätter de politiska reformerna.
– Det här är skandalöst. De tror att de kan tysta våra röster med denna typ av straff, säger Fatna Bik, medlem av det marockanska Förbundet för mänskliga rättigheter till AP.

Naken bild av arabiska män utmanar

This article has been published by Svenska Dagbladet, Sweden's second biggest newspaper in Stockholm 

Män från Mellanöstern framställs ofta som våldsamma och farliga i västerländska medier. Genom sina porträtt vill irakisk-kanadensiska fotografen Tamara Abdul Hadi förändra den negativa stereotypa bilden av arabiska män.

Den samtida arabiska kvinnan har beskrivits av många fotografer. Tamara Abdul Hadi, 31 år, har länge känt att den arabiska mannen varit förbisedd. Hennes ambitiösa projekt ”Föreställ dig en arabisk man” är ett försök att bryta den stereotypa bilden av arabiska män som aggressiva och macho.
Tamara Abdul Hadi har jobbat som fotograf för stora tidningar som New York Times, The Guardian, The Wall Street Journal och Financial Times samt för nyhetsbyråer som Reuters.
Serien av fotografier är tagna i Egypten, Libanon, Jordanien, Dubai, Palestina och Kanada. De visar män med irakiskt syriskt, palestinskt, libanesiskt, egyptiskt, sudanesiskt, emiratiskt och jordanskt ursprung.

–Jag ville lyfta fram den sensuella skönheten i den arabiska mannen – en outforskad del av deras identitet, förklarar Tamara Abdul Hadi på telefon från Amman.
Männen som hon fotograferar hittar hon antingen genom vänner eller på offentliga platser som gator och stränder eller olika offentliga evenemang.
–De speglar samhället. En del av dem har västerländsk utbildning, andra inte, de är advokater, affärsmän, konstnärer, lärare och studenter.
–De kanske ser likadana ut eftersom de är halvnakna. Jag väljer att fotografera dem på detta sätt för att få en förenande känsla. Jag vill inte att de ska särskiljas och kategoriseras, förtydligar Tamara Abdul Hadi.
Den egyptiske affärsmannen Ahmed, 28 år, träffade hon på ett kafé i Kairo. Precis som många andra svarade han ja när hon frågade om han ville delta i fotoprojektet.
–De flesta män jag träffat håller med om att den bild av arabiska män som förmedlas i medierna är negativ. De har varit respektfulla, stödjande och glada över att få vara en del av mitt projekt. Deras stöd har blivit den drivande kraften bakom projektet.
Arbetet med att dekonstruera den negativa och ensidiga bilden genom en kameralins har inte varit komplikationsfritt. Att en kvinna tar bilder av män som dessutom är halvnakna är kontroversiellt. Men Tamara Abdul Hadi ger inte upp – projektet pågår fortfarande.
–Min plan är nu att fotografera män från övriga länder i Mellanöstern. Jag vill synliggöra mångfalden av arabiska män i regionen, förklarar Tamara Abdul Hadi, som också fått stöd från många kvinnor i arabvärlden för sitt arbete.
Tamara Abdul Hadi föddes i Förenade Arabemiraten, men är uppvuxen i Montreal i Kanada. Hennes irakiska föräldrar är konstnärer, och såväl hennes far som andra manliga släktingar är positiva till projektet.
–Som en arabisk kvinna uppvuxen i väst, fick jag se hur manliga familjemedlemmar kategoriserades antingen som terrorister eller som våldsamma i allmänhet.
Många anser att den stereotypa bilden av arabiska män förvärrats efter 11 september 2001.
–Jag tycker inte bilden var så mycket bättre var bättre före den 11 september. I gamla Hollywoodfilmer framställs arabiska män oftast som stamledare omgivna av ett harem, säger Tamara Abdul Hadi, som stött på många fördomar under uppväxten.
–När jag var 13 år gammal och flyttade till Montreal fick jag frågan om jag red till skolan med kamel i Förenade Arabemiraten.
Målet är att porträttserien ska bli en bok. De avbildade männens olika bakgrunder ska bidra till att omdefiniera bilden av den arabiska mannen. Själv vill hon dock inte synas på bild i tidningen. Inte förrän fotoprojektet är avlutat.

Naken bild av arabiska män utmanar

Män från Mellanöstern framställs ofta som våldsamma och farliga i västerländska medier. Genom sina porträtt vill irakisk-kanadensiska fotografen Tamara Abdul Hadi förändra den negativa stereotypa bilden av arabiska män.

Den samtida arabiska kvinnan har beskrivits av många fotografer. Tamara Abdul Hadi, 31 år, har länge känt att den arabiska mannen varit förbisedd. Hennes ambitiösa projekt ”Föreställ dig en arabisk man” är ett försök att bryta den stereotypa bilden av arabiska män som aggressiva och macho.

Tamara Abdul Hadi har jobbat som fotograf för stora tidningar som New York Times, The Guardian, The Wall Street Journal och Financial Times samt för nyhetsbyråer som Reuters.

Serien av fotografier är tagna i Egypten, Libanon, Jordanien, Dubai, Palestina och Kanada. De visar män med irakiskt syriskt, palestinskt, libanesiskt, egyptiskt, sudanesiskt, emiratiskt och jordanskt ursprung.

–Jag ville lyfta fram den sensuella skönheten i den arabiska mannen – en outforskad del av deras identitet, förklarar Tamara Abdul Hadi på telefon från Amman.

Männen som hon fotograferar hittar hon antingen genom vänner eller på offentliga platser som gator och stränder eller olika offentliga evenemang.

–De speglar samhället. En del av dem har västerländsk utbildning, andra inte, de är advokater, affärsmän, konstnärer, lärare och studenter.

–De kanske ser likadana ut eftersom de är halvnakna. Jag väljer att fotografera dem på detta sätt för att få en förenande känsla. Jag vill inte att de ska särskiljas och kategoriseras, förtydligar Tamara Abdul Hadi.

Den egyptiske affärsmannen Ahmed, 28 år, träffade hon på ett kafé i Kairo. Precis som många andra svarade han ja när hon frågade om han ville delta i fotoprojektet.

–De flesta män jag träffat håller med om att den bild av arabiska män som förmedlas i medierna är negativ. De har varit respektfulla, stödjande och glada över att få vara en del av mitt projekt. Deras stöd har blivit den drivande kraften bakom projektet.

Arbetet med att dekonstruera den negativa och ensidiga bilden genom en kameralins har inte varit komplikationsfritt. Att en kvinna tar bilder av män som dessutom är halvnakna är kontroversiellt. Men Tamara Abdul Hadi ger inte upp – projektet pågår fortfarande.

–Min plan är nu att fotografera män från övriga länder i Mellanöstern. Jag vill synliggöra mångfalden av arabiska män i regionen, förklarar Tamara Abdul Hadi, som också fått stöd från många kvinnor i arabvärlden för sitt arbete.

Tamara Abdul Hadi föddes i Förenade Arabemiraten, men är uppvuxen i Montreal i Kanada. Hennes irakiska föräldrar är konstnärer, och såväl hennes far som andra manliga släktingar är positiva till projektet.

–Som en arabisk kvinna uppvuxen i väst, fick jag se hur manliga familjemedlemmar kategoriserades antingen som terrorister eller som våldsamma i allmänhet.

Många anser att den stereotypa bilden av arabiska män förvärrats efter 11 september 2001.

–Jag tycker inte bilden var så mycket bättre var bättre före den 11 september. I gamla Hollywoodfilmer framställs arabiska män oftast som stamledare omgivna av ett harem, säger Tamara Abdul Hadi, som stött på många fördomar under uppväxten.

–När jag var 13 år gammal och flyttade till Montreal fick jag frågan om jag red till skolan med kamel i Förenade Arabemiraten.

Målet är att porträttserien ska bli en bok. De avbildade männens olika bakgrunder ska bidra till att omdefiniera bilden av den arabiska mannen. Själv vill hon dock inte synas på bild i tidningen. Inte förrän fotoprojektet är avlutat.